Lilltjejen vände sig från rygg till mage för första gången den 21 januari. Hon tog i och för sig en ganska lång paus när hon vänt upp sig på sidan – men det var nog bara för att mamman skulle hinna hämta kameran och kunna filma detta fantastiska ögonblick.

Klicka här för att se klippet

3 månader har hon blivit nu vår lilla guldklimp. Hon har fått både pass och visum och har varit på sin första långresa till Sverige för träffa familjerna, fira jul och kolla in sitt stora hus för första gången.

Under månaden som gått har hon växt en del förstås. Bredvid veckogamla kusinen var vår pyttelilla människa plötsligt en bjässe.

Hon “pratar” och ler och har man riktig tur så kan det komma ett litet skrattljud.

Hon har börjat använda synen mer. Intresserad av att titta på ansikten, lampskärmar, glada färger, kvistarna i taket hos mormor och morfar var superspännande. Rörelser har blivit lättare att följa. Hon kan vända ansiktet snabbare till den som pratar.

I mellandagarna tror vi att hon tog ett slags språng i utvecklingen. Då blev det mer fart på händerna och hon blev mer medveten. Började på allvar att försöka få tag i saker och känna på saker – inte med vinst varje gång än. Det märktes på flygresan tillbaka att hon både hörde och såg mer än på ditresan. Hon hade liksom myror i kroppen på ett annat sätt och svårare att komma till ro – det finns ju så mycket att titta och lyssna på.

Hon hjälper till med hela kroppen att dra sig upp till sittande och stående när hon vill det, och det går också att se på henne när hon vill ha hjälp med det.

När hon är hungrig och,eller orolig så smaskar hon på sidan av handen så det låter högt.

Hon gillar sin storebror. Storebror är spelat arg för att hon “slickar på hans fingrar varje dag!” men stoppar förstås dit händerna själv så fort han kommer åt. Lillasyster börjar väl vänja sig vid hans närgångna lekar och ler faktiskt åt mycket av det han gör, trots att de mesiga föräldrarna kan tycka det ser hårdhänt ut…

Det här inlägget borde ju ha skickats upp i november, men det gjordes inte, så nu kommer det fast det faktiskt är så att hon den lilla precis blivit 3 månader…

2-månadersbebisen är väldigt snäll och söt. Hon ler ofta och när hon får syn på oss.

Redan för ett par veckor sedan började hon “prata” med pappan och nu kan hon tänka sig att göra det med mig också.

Hon gillar att få “hoppa” och “flyga flygplan”. Hon håller upp huvudet ganska bra och vill gärna få hjälp att stå korta stunder. Men hon är inte väldigt förtjust i att ligga på mage.

Hon äter med jämna mellanrum men också med ojämna mellanrum. Hon kräks hela tiden – känns det som för mig i alla fall som alltid har någon fläck på kläderna och papperstussar överallt. Sovandet går rätt bra. Hon kan tänka sig att sova i vagnen, selen, på soffan, på lekmattan, spjälsängen, vår säng – hon är inte kräsen så sett. Jag gillar dom nätter hon sovit från ca 23 till ungefär 6 på morgonen och hoppas det kan bli en rutin.

Onsdagen 7 november vägde hon 5.75 kg och var ca 60 cm. Då var vi hos doktorn för vaccinationer.

Ina finns inte längre med i den svenska namnsdagskalendern. Men när det fanns med senast så var det 27 oktober om jag förstått rätt. Vi slog till på en bastant köpekaka till efterrätt för fira. Fint ska det va!

En månad gick superfort. Hon bara äter, sover och växer. Hon gillar att ligga och lyssna på ljud och sova nära nära mig eller Daniel.

Den 2 november vägde hon 4,8 kg och hon var 57,5 cm lång när sköterskan drog ut henne lite extra.

Hon har nu fått ett svenskt samordningsnummer och i fredags var vi på konsulatet och ansökte om pass och samtidigt som vi väntar på det ska vi påbörja en slags ansökan om visum för henne som myndigheterna egentligen vill ha innan bebisarna är 4 veckor gamla.