Nu har vi bott här så länge så nu ville vi inte bara stå på sidan, nej nu ville vi också vara med!
Daniel och lillkillen valde ut lite grejer på måfå i fyverkeritältet utanför matbutiken. Sen packade han ner det i en rycksäck och smällde av det utanför South Beauty där vi ätit nyårsmiddag med Sörenssons och deras sverige-gäster.
Det långa smatterbandet fick inleda. Redan där grät 2-3 stycken av de medföljande barnen. En hög med en slags tomtebloss gillades av alla och humöret steg igen. Men då, då klämde vi av en hög med stora smällare. De röda. Det var liksom 2 höga okynnessmällar i varje.
Vår lillkille var förvånansvärt glad dock. Ifjol var han rädd och i förrfjol var han ännu räddare. I år var han med och köpte grejerna så han var väldigt laddad, som man säger.
Päronpuré funkade bättre – det ville hon ha flera skedar av även fast det mesta verkade rinna ut.
Lillkillen gjorde ett halsband åt mig häromsistens. Tänk så det kan bli.
Ganska fin bild, men ändå så tragisk. Den är tagen 14 juli 2011 och ni som ser vart vi är någonstans förstår det ledsamma.
Nästa gång får vi väl försöka dekorera med någon slags kristyr eller liknande också.