Den första februari fick lillkillen ta ledigt från skolan. Vi hade sån tur att vi skulle få åka med på utflykt till PingHu som en nybliven mamma på ShanghaiMamas-listan anordnade.
Hon hade tidigare bott i PingHu ett par år och jobbat som lärare.
Hon hade tagit in anmälningar av mammor med bebisar och barn, bokat in aktiviteterna, bokat bilar och haft det vanliga krånglet.
Allt vi behövde göra var att ta vårt pick och pack och gå upp lite tidigare än vanligt och ta oss hem till henne. Lyxigt.
Resan tog inte riktigt 2 timmar. Lillkillen satt i mitt knä och var snäll nästan hela tiden.
Första stoppet blev hos en Pärlodlings-familj. Jag förstod aldrig riktigt hur mycket av pärlprocessen de gjorde just där i PingHu, för dammarna där musslorna lever medan pärlorna blir färdiga var någonstans närmare HangZhou. Mormorn (?) i familjen bjöd oss alla på hemlagade "zongzi" och frukt.
De hade musslor där som de öppnade och plockade ut färdiga pärlor. Det tar 3-5 år innan pärlorna är färdiga. Varje mussla innehöll väldigt många pärlor!



Sedan visade en kvinna hur man planterar in det som ska bli pärlor. I det här fallet använde de vävnad från en "förbrukad" mussla som hon skar i pyttesmå bitar och la in med pincett. Nästan som en operation.





Naturligtvis hade de även en butik med massor av färdiga smycken och pärlsträngar. Det var ganska dyra prislappar jämfört med pärlmarknaderna här i stan, men å andra sidan kan jag heller inte bedöma kvaliteten.
I allafall ville jag ju köpa med något som minne ifrån det här stället så det blev ett halsband och tre strängar med pärlor att göra egna smycken av.
Halsbandet jag provade var lite för kort, så jag frågade om det kunde förlängas. Vips så kom det tre tjejer och satte igång med att göra ett nytt halsband åt mig. Tio minuter senare är halsbandet klart.

När jag lyckats få förklarat att jag ville köpa pärlor till eget pyssel och inte få hjälp med att tillverka smycken nu på direkten så blev det fart på pärlmäster. Han ville visa hur man gjorde. Noggrant. Han visade hur man gjorde med nålen och att det ska vara 4 trådar ihop för att det ska bli starkt nog. Han visade i vilken ordning spännet ska sättas fast och att det ska vara tre knutar och hur man ska bränna av tråden istället för att klippa av den. Sen skickade han med en trådrulle, en nål och några spännen och halsbandet som han gjorde när han visade.. "Det här kommer hon aldrig att klara", såg det ut som han tänkte :)




Denna butik hade de i sitt fyravåningshus och de frågade om vi ville komma och titta på deras stora gris. Stian låg på deras innergård där det också fanns ankor. Vi gick förbi köket som såg ut som det gammeldags museet "Shikumen Open House Museum" i Xintiandi!
Och grisen! Den största gris jag sett! Det syns inte så bra på bilden, men mammagrisen mötte mig i brösthöjd när vi kikade in. Husmor sa åt mig att backa för grismamman var visst rätt ilsken av sig. Lillkillen ville inte titta först, men jag bar dit honom och sen kunde han inte sluta titta.




Vi åkte vidare till en stor park. Någon sort aktivitets- /nöjesanläggning. Vi lunchade i ett stort privat rum och lillen fick sällskap i springandet runt bordet.




På samma område, men en bit bort, så vi tog bilarna :) fanns jordgubbsväxthusen där vi skulle få plocka jordgubbar.
Anna var snabb och fick ihop massor av jordgubbar. Jag hade förstås fel taktik och letade efter helröda jordgubbar. Lillkillen lärde sig snabbt vilka som var tillräkligt röda. Han höll väldigt hårt i sin påse så dom jordgubbarna blev ganska mosade på direkten.


Precis på väg ut trampade jag i det lerigaste och lillen ramlade baklänges på betonggolvet och slog i huvet lite grann. Hela hans baksida var täckt med lera. Tur han hade regnbyxorna så vi bara behövde slänga av och lägga i en påse innan vi hoppade in i bilen. Sen visade det sig att jag hade satt lillkillen på den andra påsen med jordgubbar så det vart ganska många mosade där också.. ja ja..det räckte till att få jorgubbar i yoghurten till frukosten i alla fall.
Sen var det dags att åka hemöver. De i baksätet somnade och lillen som gick på övertid lugnade ner sig till slut och somnade en stund han också.
Kul att få följa med! Det är svårt att ta sig till sådana här ställen själv när man inte ens vet hur man ska hitta dom.